Jag hade aldrig tänkt på det. Inte på min kaffemaskin, inte på min airfryer, och verkligen inte på min mjölkskummare. Tills ett samtal på en födelsedagsfest förändrade allt.
Jag heter Robin. Jag har i flera år druckit cappuccino varje morgon. Inget märkvärdigt, bara en rutin. Brygga espresso, skumma mjölk, klart.
För tre år sedan köpte jag en ny mjölkskummare. Svart, matt, med en sån där ratt och ikoner på framsidan. Den stod snyggt bredvid min kaffemaskin. Jag använde den två gånger om dagen, ibland oftare på helgen.
Mjölkskummaren som jag använde dagligen i 3 år
Efter ett år märkte jag att skummet blev mindre. Mjölken brände fast snabbare. Och när jag tittade ner i kannan såg jag små repor på insidan. Fläckar där det svarta lagret hade blivit tunnare.
Jag tänkte: tja, slitage. Logiskt. Dags för en ny.
Det jag inte visste då: den där "förslitningen" hade inte bara försvunnit. Den kan ha hamnat någonstans. Någonstans där jag helst inte ville tänka på det.
Vill du direkt veta vilka mjölkskummare som faktiskt är säkra? Se jämförelsen →
Det började med ett samtal på en födelsedagsfest. En vän berättade att hon hade slängt alla sina stekpannor. "På grund av PFAS", sa hon, som om jag skulle fatta. Hon hade sett ett avsnitt av Zembla om det.
Jag nickade artigt. Hade ingen aning om vad hon pratade om. Den kvällen googlade jag det.
PFAS. Ett samlingsnamn för kemiska ämnen som används i nonstick-beläggningar. De kallas också "forever chemicals". Och de finns inte bara i stekpannor. Utan även i mjölkskummare, riskokare, airfryers. Överallt där det finns en slät, mörk beläggning som gör att mat eller mjölk inte fastnar.
Det där släta, mörka lagret på insidan av en mjölkskummare? Det är beläggningen.
Jag gick till köket. Tog min mjölkskummare. Tittade ner i den.
Det lagret fanns där också. På insidan. Precis där där varm mjölk varje morgon virvlade runt i 800 varv per minut.
Källa: RIVM, Europeiska kommissionen (se källor längst ner).
Många märken skriver ”PFOA-fri” på förpackningen. Det låter lugnande. Men PFOA är bara ett av mer än 10 000 PFAS-ämnen. En produkt kan alltså vara PFOA-fri och ändå innehålla andra PFAS-föreningar. Det visste jag inte. Och du visste det förmodligen inte heller.
”Du kan vilja äta och leva hur hälsosamt som helst, men om ditt kök är fullt av hormonstörande ämnen är det som att ösa ur en båt med hål.”
En mening jag stötte på online och som inte släppte taget om migPFAS står för poly- och perfluoralkylsubstanser. Det är en grupp med tusentals människotillverkade kemiska ämnen som har använts sedan 1950-talet.
Smeknamnet ”forever chemicals” är inte utan anledning: PFAS bryts inte, eller knappt alls, ner. Inte i naturen. Inte i din kropp. När det väl kommit in finns det kvar länge.
Källa: RIVM, ”PFAS: vad är det och vad gör det?” (se källor längst ner).
Grejen är: de flesta av de produkterna kommer inte dagligen i kontakt med heta vätskor som du sedan dricker upp. En mjölkskummare gör det.
Om du använder din mjölkskummare två gånger om dagen kommer varm mjölk i kontakt med beläggningen 730 gånger per år. På tre år är det 2 190 gånger. Vid användning kan mikropartiklar från beläggningen lossna, särskilt om lagret redan är skadat.
Enkelt: det är billigt och det funkar. PFAS gör att mjölk inte bränner fast, att insidan är lätt att rengöra och att produkten ser ”premium” ut direkt efter köpet.
Det där släta, mörka lagret ser lyxigt ut. Men lagret är inte permanent. Det slits. Och det som slits bort försvinner inte. Det tar vägen någonstans.
I det här fallet: möjligen i din mjölk. För det du stoppar i dig, dricker du.
Källa: RIVM, Europeiska kommissionen, IARC
Jag är ingen forskare. Men det här är vad RIVM, Europeiska kommissionen och IARC (Internationella cancerforskningsinstitutet) säger om långvarig exponering för PFAS:
Källa: RIVM, Europeiska kommissionen, IARC Monographs (se källor längst ner).
Och kanske det mest konfronterande: enligt RIVM har varje nederländare nu PFAS i blodet. Från bebisar till vuxna. Frågan är alltså inte om du får i dig det, utan hur mycket du lägger till varje dag.
Det RIVM betonar: problemet med PFAS är inte en enstaka exponering. Det är den sammanlagda effekten. Varje dag lite grann, i åratal, från flera källor samtidigt. Din mjölkskummare är en av dem. Och kanske en underskattad sådan.
Alla PFAS-produkter är inte lika riskfyllda. En regnjacka med PFAS använder du då och då. Men en mjölkskummare använder du varje dag. Med het vätska. Som du sedan dricker.
Jag har skrivit en guide som gör att du på 60 sekunder kan kontrollera om din mjölkskummare innehåller PFAS. Med en checklista och vilka material som faktiskt är säkra.
Läs min guide →Hur vet du om din mjölkskummare har en PFAS-beläggning? Det här är signalerna:
"När jag vände min skummare upp och ner och tittade på insidan såg jag det direkt. De där reporna. De tunna partierna. Jag hade aldrig tänkt på det. Men nu kunde jag inte av-se det."
RobinJag har inte skrivit den här bloggen för att skrämma dig. Jag skrev den för att jag hade önskat att någon hade sagt det till mig för tre år sedan.
Kanske känner du nu det jag kände då: var i hela friden ska jag börja? Det finns ju överallt? Den känslan stämmer, och det är precis därför de flesta inte gör något.
Men svaret som hjälpte mig är enkelt: du behöver inte göra allt perfekt på en gång. Välj en förändring och börja där. För mig var det apparaten som varje dag snurrar varm mjölk ner i min kopp.
"Jag dricker fortfarande cappuccino varje morgon. Skillnaden är att jag nu vet vad som finns i min kopp. Och vad som inte finns i den. Det ger lugn."
RobinDu kan inte förneka det du vet nu. Men du kan göra något åt det.
På 4 minuter förklarar jag vad du ska titta efter. Med ett ramverk, en checklista och vilka material som faktiskt är säkra. Samma som jag själv använde när jag började leta.
Klicka på knappen nedan för att läsa guiden: Läs min guide → Redan övertygad? Se PFAS-fria alternativ →